Tankar

Ja som vanligt vaknade jag gry tidigt får inte somna om. Låg och tänkte på när jag fick diagnosen egg stocks kreft. Det var en mandag i oktober 2005 som jag måtte ta ny MR før dem hade inte tagit stort nok bilde så. Nere på MR brøt jag sammen då hade jag vänta sen i sept, (men jag hade haft blødningar sen juli, men alla trodde det var typ overgangs ålder problem.) så avd. ledaren på MR ringde till min lege på kvinnokliniken och blev med mig opp ditt. Då hade han fått svar på en del prøver som var tatt i narkose, så allt såg väldigt bra ut inte noe tecken till kreft men cystan som jag hade måste bort.


Så på tisdagen hadde han en ledig time før op. omjag ville ha den ja självklart ville jag det, så da blev jag lagt in, ringde hela familjen och sa att det inte var kreft bara att cystan måste bort. Alla lika glada. Så kom op fick epidural satt in så den kunde brukes mot smärtera efter op. Så bar det iväg. Men jag vaknade inte før långt ut på kvällen da hade min man ringt och lurt på hur allt men fick bara beskjed att jag inte vaknat än. Men till slut fick han beskjed att det var tillstøtt komplikationer så jag måtte ligga på opvakningen hela natten, hade bløtt väldigt så fått4 posar blod.


Men dem fick komma och hälsa på mig han och vår dotter kom kan inte si jag husker mye av det.


Onsdag morgon kom legen in och jag fattade att det var noe som inte stämte, så jag bara sa till han att vi ringer efter min man. Så alla på opvakningen visste att det var kreft, alla utom jag før jag var i 7 himmel pga. epidural som inte fungerte som den skulle så jag fick mer smärtstillande än jag skulle. Men jag blev kørd opp på avd.


Då kom min man och legen då førtalte han att det var kreft den hade suttit bak så på det stället var det inte tagigt några prover tidigare. Men han mente att dem fått bort allt nu med op. Men att jag måste ta en cellgiftkur. Så børjade det hela, det var bara till å ringa runt igen och berätta att det var kreft alla lika chockade. Så fick jag infektion inne i buken så jag låg 4 vecker på ullevål, med en natt da jag inte trodde jag överleva, blodtrycket var bara 60 over 40 så det var sirkus, legerna kom satt och pratade med mig men bara før å håla mig vaken ingen visste varfør, men jag kom mig igenom den natten tack vare en sykepleier som heter Kathrine. Det var troligen infektionen i buken som gjorde så da blev det ny narkose før å se vad detta var. Inte klarte jag var oppe bara låg och sov. Fick fler påsar blod men jag var trøtt och helt tom før allt, så ny narkose igen før å sätta in drän så blodet inne i buken skulle komma ut.

Ja det var lite om børjan hur min sjukdoms tid børjade.